Coromandelhalvön har bjudit på både det ena och det andra

Hallojj!

Jag kom precis på att jag inte berättat om hur jag tänker cykla dom här 15 veckorna på Nya Zeeland. Såhär ser den ut i alla fall, gjorde den snabbt på paint innan jag for. Den har redan hunnit ändrats eftersom jag fått tips längs vägen. Jag ska till exempel inte föla nordöns nordöstra kust så långt som det ser ut, jag sneddar över och kör en platt, fin och bilfri cykelväg istället. Sen kommer jag nog inte köra ända längst ner på sydön. Jag kör nog över ön från Queestown till Christchurch och vandrar lite mer istället med Queenstown som utgångstpunkt.

Första versionen av min färdrutt som redan har ändrats efter tips längs vägen

Men var är jag nu då? Jo, nu är jag i en liten stad som heter Tairua som ligger på Coromandelhalvöns östra sida. Jag har alltså cyklat från Auckland längs kusten och upp på den lilla halvön och är nu på väg söderut längs östkusten, men imorgon som sagt sneddar jag över, halvön och cyklar till Thames igen. Där var jag för några dagar sedan och skulle bo i famlijen Rodgers hus som just nu är tomt. Gick runt och hejade på några grannar, eftersom de visste att jag skulle komma kändes det bra att hälsa så att de inte skulle undra vem det var som smög runt med en cykel i solbrillor.

När en av grannarna, en nypensionerad dam som heter Dawn, förstod att jag skulle bo i det tomma huset bjöd hon genast in mig att bo hemma hos henne istället. Så där fick jag egen säng, badrum och ägg till frukost från hönsen på gården. Hon hade rest mycket och tyckte Island var häftigt och drömde om att åka till Grönland. Jättehärlig kvinna! Hon sa att jag fick stanna hur länge jag ville och komma tillbaka när jag ville, även om hon inte var hemma, så hon visade var extranyckeln fanns. Det kändes nästan som hon inte ville att jag skulle cykla vidare riktigt än, och jag kände väl lite så också att det blev för kort, så vi bestämde att jag kommer förbi igen när jag är klar med halvön, så därav ändrad rutt. När jag ringde idag och sa att jag kommer imorgon sa hon att jag inte behövde ta med mig middag för hon skulle bjuda på lamm!

Nästa natt bodde jag hos Dawn's kompis och hennes man i Coromandel. Dom hade en jättestor trädgård med massa exotiska grejer som olivträd, plommonträd, persikoträd och citronträd. Citronerna var stora som apelsiner! Sverige låter lite kargt med kål, potatis, morötter och äpplen.

Frörutom att smaka den största citronen jag sett i hela mitt liv i Coromandel åt jag också musslor och fish and chips. Dom är kända för sina musselodlingar och sea food där. När jag promenerade upp för ett berg för att se på solnedgången syntes musselodligarna eftersom det var lågvatten.

Nom nom, färska musslor

Solnedgång över musselodling i Coromandel

I Coromandel hittade jag också ett jättestort kauriträd. Dom är lite speciella eftersom dom växer spikrakt uppåt och har trädkronan längst upp. Dom växer väldigt långsamt också, och eftersom träet då blir väldigt hårt var dom mycket populära som master till engelsmännens båtar på 1800-talet. Därför är kaurin en hotad art idag och man försöker återplanera så myket man kan.

Stort och gammalt kauriträd

Om jag någonsin har uttryckt att en backe är lång och brant så tar jag tillbaka det. Speciellt om jag gnällt från min 10-kilos racer. Backarna här på Coromandelhalvön är för det första ordentligt långa, flera kilometer och sen är dom branta också. Jag har haft på lägsta växeln hela tiden och stretat på uppför i typ 5 km i timmen, promenadlångsamt alltså. Tack och lov är dom väldigt slingriga så man ser inte mer än hundra meter framför sig. Och tack gode gud för att uppförsbackarna tillslut blir nerförsbackar! Men jag vågar inte släppa på helt utför eftersom mitt tunga lass snabbt kommer upp i för höga hastigheter. Tänk ett rullande lass på över hundra kilo (jag, cykel och packning totalt) på två hjul på en väldigt slingrig och smal nerförsbacke som är 3 km lång. Jag måste kolla så jag inte slitit ut mina bromsar.

Branta långa backar, men här blir det nerför!

Dom här backarna går ändå bra och jag tror jag börjar vänja mig nu för idag kände jag mig riktigt fräsch uppför! Så kände jag mig däremot inte i förrgår när jag vid 20.30-snåret stapplade in hos långfärdscyklisten Eva i Whitianga efter kilometervis med uppförsbacke. Då hade jag klämt 3 energybars den senaste timmen och var ändå helt skakis i benen och trött i huvudet. Jag har nog aldrig varit så slut i kroppen förut. Vätternrundan var en platt lätt långtur i jämförelse.

Men nu har jag som sagt tagit det lite lugnare dom här dagarna och har varit till några stränder längs vägen, bland annat New Chum Beach som ska vara topp 10 i världen. Det var så häftigt för det var typ 30 minuters promenad dit längs en stenig tråkig strand och på stigar genom skogen, så tillslut nästan snubblar man över stranden för plötsligt var den där! Tyvärr badade jag inte i det turkosa vattnet för meterhöga vågor dånade mot stranden och ingen annan badade. Sen har jag varit till Cathedral Cove, en strand med en sandstensgrotta typ, så man går igenom grottan och kommer ut till strandens fortsättning. Där badade jag men huga vad Stilla Havet är kallt! Idag var jag på Hot Water Beach. Där måste man vara när det är lågvatten för då kommer man åt att gräva fram hett vatten från den varma källan som är väldigt nära ytan. Man gräver alltså sin egen sand-jacuzzi. Så där låg jag och plaskade och grävde gropar med andra varmvattensugna människor. Märkligt och coolt.

Det är så himla kul att resa såhär, själv med all sin packning på cykeln. För mig är det total frihetskänsla. Jag kan stanna när jag vill, cykla så långsamt eller så fort jag vill och äta när och vad jag vill, för allt blir bränsle till benen. Sen är det så härligt att känna alla dofter och varma medvindar samtidigt som man luktar på havet. Drömskt va? Självklart blir det regn och kall vind också (och kanske snö på sydön). Jag har redan blivit duschad några gånger och cyklat uppförs i motvind och blivit uppäten av mygg en kväll när jag satte upp tältet. Men det här är ju en utmaning också och det älskar jag, livet bortom det bekväma!

Så ut och spontancykla, that's what I'm doing over here!

/Johanna the biker