En kort rapport från Fox Glacier

Hej alla glada!

Efter gårdagens regn och rusk ler solen mot mig igen. Som en cyklande man från Skottland sa när vi hade uppehåll mellan skurarna - att det inte regnar är en bonus! Det är alltså väldigt blött här på västra sydön. Jag som amatörmetrolog tror att det beror på att bergskedjan som går som en kam på sydön fångar upp fuktigt väder från väst och släpper ner det på den här sidan. Jag har hört ryktas om att östra sidan är torr men blåsig.

Just nu är jag i Fox Glacier. Jag misstänker att det här samhället har vuxit upp kring glaciären som en turistattraktion, men det är bara en gissning. Igår hade jag vilodag i Franz Josef och gjorde inte många knop. Hängde mest på hostelet och lyssnade på regnet som öste ner. Mellan skurarna gick jag till den lilla affären och köpte på mig mat för fem dagar. Jag har räknat på att det kommer ta så lång tid att nå nästa mataffär i Wanaka så jag var tvungen att bunkra upp. På menyn de närmaste dagarna kommer det stå: "en burk smaksatt tonfisk med en klick majonäs på en bädd av fullkornssnabbris med en knaprig morot till". Efter första middagen längtar jag redan efter annan mat.

Efter den gråa vilodagen i Frans Josef packade jag ihop mig imorse och cyklade 2,5 mil upp och ner, dit och hit till Fox Glacier. Vägen var minst sagt slingrig i alla riktningar.

Även fast himlen var klar och solen tittade fram hängde moln vid bergstopparna som jag inte riktigt litade på. Folk säger att man kan uppleva alla fyra årstiderna på en dag här på Nya Zeeland. Jag väntar bara på att det ska bli min tur. Jag hoppas att sommaren kommer sist i ordningsföljden. Idag var det svårt att klä sig och jag tog på mig för mycket kläder. Imorse var det lite kyligt och molnigt så jag tog på mig mer än jag brukar. Misstag. Runt kröken väntade ett antal kilometer uppförsbacke så jag blev varm och svettig. Emellanåt var det nerför och då var det kyligt.

Väl framme överlade jag kort med mig själv och valde hostel före camping. Min budget gillar campingar bättre och mysfaktorn är högre i tältet men jag var så frusen och hungrig när jag kom fram att jag bara ville äta mina mackor på ett varmt och torrt ställe. Jag kände också att jag vill påbörja min mataffärsfattiga sträcka torr och kände inte för att vara dumsnål och riskera att blöta ner allt om jag kan undvika det.

Nu är jag varm, torr och mätt på ett skönt hostel. Några kanadensiska tjejer som tidigare satt i jacuzzin lagar mat med en öl i ena handen, en kille från Korea tar kort på sin nudelmiddag med en fancy kamera, en äldre solbrun spänstig man ilar runt med midjeväska och verkar ivrig att hugga in på sin smörgåsmiddag och min tyska roomie (kille ca 18) berättade nyss att han och hans resekompis just hade bytt ut sina rullväskor mot begagnade militärryggsäckar eftersom de var tvungna att skrota bilen de köpt efter en kullerbytta i diket. Hostelupplevelsen idag har också innehållit en receptionist med kandidatexamen i matematik som kunde lite svenska, en femstjärnig dusch och countrymusik i köket. Ett hostel är en upplevelse i sig.

Men den absolut bästa upplevelsen idag var lätt utflykten till själva glaciären Fox! Efter lunch, en varm dusch och några svenska ord var jag uppe på hojjen igen men utan väskor. Den väger ju ingenting! Jag tog en cykelväg genom regnskog ut till glaciären. Mattekillen tyckte jag skulle ta den. Jag var lite tveksam för jag har inte haft så bra erfarenheter av grusvägar här, förvisso med tunga cykelväskor. Det dammar och låter som om min tungt nerlastade cykel ska ramla i bitar. Men jag gav cykelvägen idag en chans och det blev dagens höjdpunkt! Bra underlag genom en fantastiskt vackert grön djungelkorridor. Efter 20 minuter var jag ute på andra sidan av djungeltunneln och höga berg tornade upp sig. De vassaste topparna var dolda i vita molnslöjor och det var grönt hela vägen upp. Alltså det här är lätt mina favoritbiotoper: regnskog i ett bergslandskap med lite snötopping längst upp. Jag kan liksom inte stirra mig mätt på berg och skog. Tänk att jag har resten av sydön kvar och ett helt år i Norge att vänta.

Själva glaciären var en stackars grusig snöorm som smälter mer och mer för varje år. Sorgligt att tänka att vi är orsaken till att den krymper, det når in i mitt miljönissehjärta i alla fall.

Nu väntar några dagars radioskugga, platt och backig cykling, stormköksmat och tältning på enkla campingar. Jag ser fram emot hela paketet och hoppas på bonusväder.

Simma lugnt!