Wellington - sista utposten för 2014 och nordön

Hej och gott nytt år!

Allra först vill jag säga TACK SÅ MYCKET alla ni som läser bloggen, skickar mail, ger kommentarer, likear på facebook och hälsar till mig på det ena eller andra sättet. Jag uppskattar det verkligen och känner att jag är omringad av många fina och supportande människor. Det värmer så mycket när jag är långt här borta på egen hand.

Jag har nu spenderat några dagar i Wellington. Jag vet inte om jag ska kalla det vilodagar för i stora städer är det så mycket intryck och människor så jag blir alldeles trött. Benen vilar från cykeln och promenerar runt mig medans huvudet försöker ta in så mycket som möjligt. På väg hit ner vilade jag huvudet i fem dagar på cykeln medans benen tog mig närmare Nya Zeelands huvudstad med 7-8 mil i snitt per dag.

Jag körde på och stannade inte så mycket längs vägen annat än att äta mackor med majonäs, gå på toa i kohagar och läsa karta med en müslibar i munnen. Jo just, nu börjar min utrustning känna av långcykling också. På mina cykelväskor finns det en metallbricka i varje krok där man spänner fast dom på cykeln, två metallbrickor på varje cykelväska alltså. Den är väldigt viktig för utan den sitter inte kroken fast på väskan. När man cyklar såhär på olika vägar utsätts både jag och cykeln för mycket vibrationer. Jag har dragit åt några skruvar och börjat med cykelhandskar med gelinlägg för mina händer domnar lite ibland. Metallbrickorna sitter fast med en skruv vardera som också blir lösare och lösare.

En kväll skulle jag bo i en familjs hus, trots att dom inte var hemma och trots att jag inte hade träffat dom varken innan eller efter. Väl där var jag rätt trött och efter den långa grusiga uppfarten packade jag av cykeln på den oklippta gräsmattan. Någonstans där ligger fortfarande den lilla viktiga metallbrickan. Jag upptäckte inte att den fattades förens morgonen efter precis när jag skulle lasta cykeln igen. Spenderade över en timme med att leta men hittade den inte. Spände fast cykelväskan med ena kroken och ett spännband och cyklade en mil in till Masterton som tack och lov låg i rätt riktning - söderut. Där fixade en kille i en cykelaffär min väska med ny bricka och bättre skruv. Jag var lite bitter över att jag tappat bort den när jag gick runt och letade den på morgonen, men det kunde ju varit värre. Ramen var inte knäckt till exempel så det gick ju att cykla utan metallbrickan en bit.

Mitt liggunderlag är av typen litet och uppblåsbart till 2 centimeters tjocklek. Jag brukar blåsa upp det precis innan jag ska krypa in i sovsäcken och sova. De senaste tältnätterna har jag märkt att luften gått ur när jag vaknar och jag ligger i princip direkt på marken. Jag sover ändå hur bra som helst men kände att det är lika bra att skaffa ett nytt asap. Så nu i Wellington köpte jag ett nytt typ likadant på rea och dessutom fem millimeter tjockare, rena lyxen!

Förutom att komplettera utrustningen i Wellington har jag utforskat stan. Började med att gå till turistinformationen och orientera mig lite. Gick runt på stan och tog en cable car (typ spårvagn) upp till en utkikspunkt och blickade ut över Wellington. Det är en väldigt fin och ren stad och känns inte så stor. Den ligger precis vid havet och har en stor hamn. Det är inte för inte stövlar kallas för Wellington boots. Det regnar väldigt ofta där och är en av världens blåsigaste städer. Staden ligger som i en naturlig vindtunnel och det fick jag känna på en av dagarna när vinden riktigt tog tag i mig och jag vinglade till. Annars har vädergudarna lett mot mig igen, har haft fina och soliga dagar med inte jättemycket blåst.

Har också varit till en bird sanctuary, som är som en fristad för hotade fågelarter. En hel dal är avstängslad mot rovdjur, alltså igelkottar, illrar, pungrävar, råttor och katter. I det här området kan då landlevande fåglar och ödlor leva ostört. Det fanns kiwifåglar där men jag såg inga eftersom dom är mest aktiva på natten. Såg dock stora gråa papegojor, ödlor och små fåglar vid fågelmatarna. Det var en utsällning också i anslutning till fågelfristaden som jag finkammade i över två timmar. Jag tycker det är så intressant att läsa om hur änniskan har påverkat, utrotat och förändrat djurlivet så mycket här. De första människorna kom till Nya Zeeland för bara 800 år sedan från små polynesiska öar. Européerna kom först i slutet av 1700-talet. Mycket har förändrats sen dess och många djurarter har utrotats på grund av jakt, förändrade livsmiljöer eller av införda djur. Jag hade en väldrig intressand heldag och gick direkt och köpte en stor portion kinamat innan jag promenerade tillbaka till hostelet på kvällen.

Jag har också varit till Te Papa, Museum of New Zealand. Där fanns det alla möjliga utställningar. Mycket om hur Nya Zeeland skapats, om tektoniska plattor, vulkaner, jordbävningar och vulkanutbrott som drabbat landet. Det var mycket om djurlivet och landets historia också. Jag kände mig aningens gammal när leksaker som Anton och jag lekte med fanns bakom glas... Det var också en utställning om flygbolaget Air New Zealand som firar 75 år i år. Jag flög hit med dom från Hong Kong och det var väldigt kul att läsa om deras historia, om flygvärdinnornas klädsel genom tiderna, hur man bygger och målar ett plan, hur man designar flygstolar och hur man spelade in "the most epic safety video ever made". Efter fyra timmar på museet var jag redo för en stor portion falafel och lite, med betoning på lite shopping i stan. Blev ett nytt liggunderlag, en t-shirt i merinoull och brustabletter med mineraler som förebygger vätskebrist, typ som resorb. Vädergudarna har ju som sagt haft väldigt gott humör hittills så alla mina resorb är slut. När jag snart cyklar ner på sydöns västkust förväntar jag mig inte bara regn, utan en hel del regn. Men jag är ju nästan vattentät så det är lugnt.

Just ja, nyår. Jag gjorde inte något speiellt. Efter lite mat och återhämtning på hostelt hängde jag med ett gäng ner till hamnen och kollade på fyrverkerierna. Det var massor av folk och en liveorkester. Det var väldigt mysigt och högtidligt med vackra fyrverkerier. Men efter det var jag nöjd gick jag tillbaka till hostelet och somnade innan jag träffat kudden.

Nu är jag på väg till sydön via färja som tar tre timmar. När jag snabbt kollade på kartan för några veckor sedan trodde jag det skulle ta typ tjugo minuter att åka över. Icke, det är längre än man tror. Det går till och med flyg över! Jag ska arbeta mig västerut och den 4e januari är jag i Nelson och bor över hos en familj från Warm Showers, cykelcommunityt. Efter det har jag inte helt bestämt mig vad jag ska göra. Lite vandring vill jag nog hinna med innan jag cyklar ner längs västkusten. Det blir nog en sväng förbi turistinformationen när jag klivit av färjan för att dumpa alla mina frågor. Det finns såååå mycket att se och göra här så jag har inga problem med att fördriva tiden utan cykeln.

Nu blir det förstärkt frukost på båten efter att ha parkerat cykeln under däck.

Skepp och hoj!